ARTIKLAR
Jag åtar mig frilansuppdrag
av varierande slag,
gärna med dragning åt humaniora.
Från livsmedel till konst
(...) De båda konstnärerna har delat upp väggytorna
sinsemellan. Mattias jobbar mycket i svartvitt, ibland med en röd
accent. Bilderna är avskalade, stiliserade. Rytmiskt böljande figurer
med sväng. »Hon och Han« återkommer som tema. Budskapet
är tydligt och snart känner man igen en mänsklig gestalt, en liten
streckgubbe som dyker upp i flera sammanhang. Lisa jobbar mer i färg.
Det vilar något sagoaaktigt över hennes bilder – enhörningen
i jätteformat, en ensam fyr, gatubilder med vingliga hus som ser ut
att småsnacka med varandra. Kanske en blinkning åt Chagall? Katten
Karlsson smyger sig in på flera bilder, mer kattaktig än mången levande
katt. (...) Motala Tidning
Spännande ytor i japaninspirerad keramik
Jeanette Wallgren använder tidlösa former i sina
verk: den runda och den kvadratiska, samtidig mjukt avrundade. (...)
Hennes föremål har lockelse både i yta och form. Man vill ta i dem,
känna på ytan och väga föremålet i handen. Fingrarna kan bli överraskade
i kontakten med ytan. (...) Här finns ytor som påminner om ödle- eller
ormskinn, medan andra för tanken till järn, näver eller läder. (...)
Kuriren
Leran förenar i gamla bryggeriet
(...) Att vara två om verkstaden är en stor fördel
tycker de. Att ha gemensamma ytor, kunna utnyttja ugnarna på ett vettigt
sätt, bolla idéer och hjälpa varandra. (...) Det känns främmande för
dem att resonera i termer av lönsamhet. Drivkraften är att skapa något
vackert och bestående. Både Maria och Jeanette tillverkar föremål
med lång livslängd. Med sitt arbete vill de väcka reflektion kring
dagens konsumtionsmönster. Deras egen produktion är en motvikt mot
dagens sätt att hantera material och resurser.
– Keramik är ju ett beständigt material, påpekar Jeanette. Vid
arkeologiska utgrävningar hittar man ofta krukskärvor som kan vara
tusentals år. Maria tänker sig att hennes kakelugnar ska kunna hålla
i några hundra år.
– Det finns kakelugnar från 1700-talet som fortfarande är i bruk,
säger Maria. (...) Långsamheten i materialet har ett egenvärde tycker
båda. Det går inte att snabba upp processen - och varför skulle man
det? (...) Kuriren
Friska färger, fint
samspel mellan text och bild
Pia Alfredsson heter en ung illustratör och grafisk formgivare
med rötterna i Umeå, bosatt i Mjölby sedan några år. Hon har tidigare
illustrerat barnboken »Hedda
och nallen som visslade«.
I våras släpptes hennes första bok där hon står för text, bilder
och grafisk formgivning. »Plask
i plurret«
förmedlar badglädje, fantasi och skaparlust.
Pia Alfredsson har en stor lust till både bilden och språket. Det
skvätter och stänker om Pia Alfredssons härliga undervattensbilder.
Färgerna är friska och det kryllar av roliga detaljer som fångar
barn intresse. Text och bilder samspelar lekfullt och språkljudens
akustiska kvalitéer utnyttjas på ett kreativt sätt. Språket är föredömligt
enkelt, pregnant och välgörande fritt från krystad hejighet. Den
som nyss har lärt sig läsa bör kunna ta sig igenom texten utan svårigheter.
»Plask i plurret«
är en badberättelse om Sola och Viola –
två modiga tjejer som dyker och leker –
mestadels under vattnet. De förvandlar sig till vattendjur, bubblar
och frustar av hjärtans lust. Som läsare kan man bara hålla andan
och följa med på en djupdykning under vattenytan! På barns sätt
är gränsen mellan fantasi och verklighet svävande, ända tills något
riktigt läskigt händer – i verkligheten.
Men berättelsen slutar lyckligt och alla kan andas ut. »Plask
i plurret«
inbjuder till samtal som främjar språkutvecklingen hos barn. LÄnstidningen
UPP
|
